modgnikehtotsyek
ALLE WETTBEWERBSERGEBNISSE, AUSSCHREIBUNGEN UND JOBS Jetzt Newsletter abonnieren

Nichtoffener Wettbewerb | 03/2024

Neuer Hauptbahnhof Norrköping / Norrköpings nya centralstation (SE)

Finalist

ELDING OSCARSON

Architektur

KRAGH&BERGLUND Landscape Architects

Landschaftsarchitektur

UrbanWorks Sthlm AB

Stadtplanung / Städtebau

Urban Creators

Verkehrsplanung

DIFK

Tragwerksplanung

Erläuterungstext

Stationsväven

TEXTILEN: ARKITEKTUR OCH IDÉ
Vi är i Norrköping! Här, tätt inpå den historiska stadskärnan, i befintlig axialitet med stadsstrukturen, styrkt av förlängda diagonalgator, ska den nya stationen växa och öppna upp en helt ny stadsdel. Läget är synligt och nåbart, knutet till befintlig stad och etablerad station, men griper också tag i nya stadsdelar. Stationen kommer att behöva vara ikonisk, relevant och igenkännbar från alla håll, också från tågfönstret.

Textilen, industrilandskapet, strömmen, vågen. Allt är så tydligt Norrköping. Ett lika slående som enkelt grepp är att låta perrongernas tak bölja som textil i vinden. Ge dem lite extra luft mot mitten och låt taken här bindas samman av pergola till ett stort väderskyddat utomhusrum. Lösningen andas station, refererar till en äldre stationstypologi med fantastiska, enkla rum över spåren, men är samtidigt helt uppdaterad. Hållbar, enkel, helt i trä. Upplevelsemässigt textil – en böljande väv i stadsväven. Stationsväven.

Den nya stationen är helt fritt formad men bildar samtidigt en tydlig symmetri mot de stora öppna stadsrummen som binder stationsentrén till stadsväven. Entrébyggnaden är friliggande i förhållande till stadsrummet, inte bara med en ljus och generös förlängning av Drottninggatan, utan med en ordentlig öppning och cykelstråk på dess motsatta sida. Detta ger stationens entrébyggnad en tydlig symmetri med stadens axialitet och dess befintliga station. Det här är en obestridlig kvalitet, som en ny stationsbyggnad förtjänar.

Fasaderna under bron ges en tydlig gestaltning, överordnad brons gestaltning. Det här är byggnadsvolymer i stenstadens material, sammanbundna av kontinuerlig landskapsgestaltning. Stationsbyggnaden får framträda som huvudnummer, beväxt med spaljé integrerad i fasadutformningen: en grön station. Volymerna under bron är kvarter i en kvartersstad, snarare än infills under en ändlös brokonstruktion. De väver ihop staden.

Så här får staden sin okonstlade kontinuitet tvärs spåren, stationen sin tydliga gestalt i staden, och perrongerna sitt textilt böljande, upplyfta rum. Igenkännbart, också från tågfönstret. Vi är i Norrköping!

VÄVEN: LEVANDE OFFENTLIGA RUM
Stadsväven förlänger Drottninggatans axialitet för att bilda en ny skärningspunkt. Diagonalerna, som bygger vidare på befintlig struktur och fångar nya stadsdelar och rörelser i staden, tillåts skära ända fram till stationsbyggnaden. Så knyts den nya centralstationen till rutnätsstaden, bara ett stenkast från strömmen. Ett självklart stationsläge, starkt knutet till staden.

När järnvägen lyfts upp kan staden läka ihop och bilda en ny stadsdel. Stadsväven flätas ihop till en helhet och ny mark tillgängliggörs. Mark som ska bli stad, livskvalitet för människor i rörelse. Norrköping är i förändring och kunskapsstaden Norrköping växer fram. Istället för att som idag ligga i kanten av staden, kommer den nya stationen ligga i stadens mitt och öppna sig åt båda sidor av spåren. Stadsdel och station är båda utformade med dess norra sida som lika given framsida som stadssekvensen söderifrån, helt i linje med pågående stadsutveckling, där Inre Hamnen och Johannisborg tillsammans med Butängen förflyttar stadens tyngdpunkt.

Byggnader med arbetsplatser ligger närmast järnvägen och ger tystare kvarter, gator och gårdar – lummiga bostadskvarter och ryggrad för en blandad stadsdel. Olika delar berättar sin historia och skiljer sig till materialitet, fasad, kulör och taklandskap; från industriområdets röda tegel och upcyclade material i norr, till stenstadens kulörer, tegel, puts och sadeltak utmed Norra Promenaden. Gamla stationen: fortsatt relevant, utbyggd som saluhall. Tydliga stråk ger överblickbarhet och platser ger varierad dynamik, siktlinjer uppmanar till nyfikenhet. Djupt i bostadskvarteren tillförs lokala platsbildningar av finare skala för samhörighet och andrum i staden. Generellt har bostäderna hög bottenvåning för aktivitet, verksamhet och liv. Platser och förgårdsmark bildar ett lummigt möte mellan gata och byggnader. I kvartersstadens inre utspelar sig dess sociala liv. Här är det trafiksäkert, låga farter, upphöjda korsningar, bara runt hörnet från de stora stadsrummen. Sammanvävt av artären: Drottninggatan.

Beurteilung durch das Preisgericht

Stationsväven har två tydliga och väl redovisade utgångpunkter – en konsekvent kvartersindelning både under och vid sidan av järnvägsbron, och en inlevelsefull landskapsgestaltning med växtrikedom och böljande planteringar där regnvatten kan infiltrera. Parkaxeln i nord-sydlig riktning med nya centralstationens stora hall i mitten är ett tydligt grepp som binder ihop stadsdelarna norr och söder om järnvägsbron. Ett böljande tak av korsande träbalkar som bildar en väv välver sig över plattformarna och skapar ett landmärke.
Juryn anser att Stationsvävens styrka är gestaltningen av parker, torg, stråk och gator. En styrka är även den tydliga parkaxeln. De programmatiskt slutna stadskvarteren är, trots flirten med innerstadens grammatik och platsbildningar i gatuhörnen, en av förslagets svagheter anser juryn. Sammantaget har förslaget många kvaliteter och bäst landskapsgestaltning av alla förslag, men centralstationen har sämre utvecklingsbarhet då rutnätets gator begränsar hur stationshallarna kan byggas ut.

Inlevelse i de gröna stadsmiljöerna ger varierade upplevelser för invånarna
I Stationsväven är de publika rummen många och varierat utformade i den konsekvent genomförda blågröna kvartersstaden som bygger på gröna stråk och ett uttänkt system för vattenhantering. Detta ger förutsättningar för en god klimatanpassning, och i förslaget finns initierade resonemang om biologisk mångfald och sociala platser.
Parkaxeln är en tydlig fortsättning på Carl Johans park och är fint gestaltad med den formella södra centralparkens planterade rundlar och vattenspegel, och den vildare, norra centralparkens grönska och infiltrationsdamm. Dessa parker kan bli spännande att vistas i!
Två diagonalt dragna gator som ingick i den givna planstrukturen har gett upphov till triangulära platsbildningar av olika storlek, varav den öppna triangelplatsen sydöst om stationshallen är onödigt stor, svår att använda och riskerar att bli otrygg. De snirkliga planterade formerna i de östvästliga stråken skulle kunna förenklas.

Centralstationen är integrerad med staden men ger ett slutet intryck
Rutnätsstrukturen fortsätter in under järnvägsbron där de olika resefunktionerna har placerats i slutna kvarter. Kvartersstrukturen har fördelen att stadsdelarna norr och söder om järnvägsbron binds ihop med flera passager och stråk under bron. Trafiklösningarna fungerar på det stora hela väl. Den centrala cykelvägen som snirklar genom parkaxeln ses dock inte som realistisk på grund av att cyklister vill ta den kortaste vägen, och risk för krock med parkbesökare kan uppstå.
Nackdelen med kvartersindelningen är att stationshallen och de andra kvarteren under järnvägsbron är svårare att anpassa och bygga ut i framtiden. Kvarteren under bron upplevs som slutna och ett öst-västligt stråk genom hallarna separerar de olika lokalerna ytterligare vilket ger sämre överblick och mindre trygghet.

Centralstation med stort tak och lite tung bro
Järnvägstaket är en böljande konstruktion av korsade träbalkar som bildar en väv, delvis täckt av solceller. Dess högsta punkt markerar centralstationens mittpunkt och huvudentréer. Taket är elegant i sin form men en så stor träkonstruktion bedöms på flera sätt svår att genomföra. Utan detta motiv som landmärke blir centralstationen aningen profillös anser juryn. Järnvägsbrons undersida har en träinklädnad med infälld belysning. Intrycket är trots det lite kalt. Brokanterna mot norr och söder är breda och ger tillsammans med delvis slutna tegelfasader mot de öst-västliga gatorna ett massivt och inte så inbjudande intryck. Inklädnaden av fasaden med klätterväxter förtar inte det slutna intrycket.

Gamla stationen får en mathall och fin förplats mot Norra Promenaden
Mot södra centralparken får Edelsvärds gamla stationsbyggnad en större tillbyggnad med sadeltak. Den liknar ett väderskydd som tidigare fanns över järnvägsspåren. Tillbyggnadens funktion är en ny mathall som kan bli en spännande målpunkt i Norrköping. Söder om gamla stationsbyggnaden bildas en öppen förplats mot Norra Promenaden genom sneddning av kvarterens hörn på ömse sidor om stationen. Det är ett fint grepp som synliggör den gamla stationen.

Slutna kvarter i traditionell kvartersstad
Kvarteren runtom parkerna och den nya centralstationen är helt slutna. Många av innergårdarna blir mörka då de är rektangulära, smala och östvästligt orienterade. De hade gynnats av mer variation och fler öppningar, som många kvarter i Norrköpings innerstad har. De gröna torg och platser som bildas i alla gathörn genom indrag av fasaderna ger dock goda förutsättningar för aktiva bottenvåningar och trivsamma möten, främst för de som bor i intilliggande kvarter.
Plan 01

Plan 01

Plan 02

Plan 02

Plan 03

Plan 03

Plan 04

Plan 04

Plan 05

Plan 05